You had me at the first eye contact
Det känns både underbart och inte så bra.
Hur kan man känna att man kan conecta med en person så jäkla bra, även om man bara har kollat på varandra i en 1minut stund. Jag menar man pratar över internet, pratar om allt men ändå inget, lär känna varandra, berättar saker om en själv, och så märker man att personen som man berättar det för, förstår precis, gillar samma saker och helt enkelt känns som ens själsfrände, I know it sounds silly, men det behöver inte göra det. Saker kan växa från det minsta frö och bli den störstaste, vackraste blomma.
Mil, mil av avstånd mellan oss, men det stoppar oss ej från att fortsätta prata och lära känna varandra. Jag undrar varför, bara varför fortsätter vi? Man fortsätter så pass långt att det till slut tar skada och sedan försvinner.
But I hope that this is a real thing!
Väldigt sant & bra skrivet! Ibland är det lättare att förstå varandra via datorn. Helsjukt egentligen att det många gånger är här man träffar sina själsfränder.
